Inlägg publicerade under kategorin Samhällsorienterat

Av Niclas Bernhardsson - 14 juli 2023 23:00

Fredag och jag vaknade sjukt utvilad klockan 08.00 För första gången på hur länge som helst sov jag hela natten och troligen handlar det mycket om att vi skippade det sena kaffet men även läsken. Vi hade natten till ära även bytt sida och bägge hade uppskattat det. 
Sen gällde det att inte såsa för mycket om vi skulle hinna träna innan vi drog och såg Victoria.

Tyvärr var det riktigt blåsigt men vi tog våra tempocyklar i alla fall.

Vi valde att inte köra alltför länge och väl hemma hade vi bara varit ute i knappa 50 minuter men det fick vara okej.

In i duschen och sedan fixade jag iordning våra MTB's. 
Skön cykling, dock gjorde det lite ont av sadeln men det var bara att bita ihop.

En kaffe på stan och en gammal gubbe sade att "det heter dammsugare". Han menade på att tiderna ändras och det var ju lite kul att han sade det. Jag gillar ju att hålla kvar vid vissa saker men klarar absolut av förändringar och håller mig ajour kring språket. Vad jag vet så kan man gott sägs punschrullar fortfarande. 

Efter fikat så letade vi reda på en bra plats och eventuellt skulle vi kunna se kronprinsessfamiljen två gånger om vi skyndade oss på.

Så kom de då och Victoria är ju ett proffs på att se alla och det var likadant förra året, då vi dessutom stod bland massor utav människor. 

Vi vinkade och hejade och hann även till nästa ställe innan vi tog cyklarna och försökte ta oss till slottsruinen men vi kollade inga kartor utan försökte ta bakvägen till slottet och chansa lite. Via vattnet och Estelles promenad.

Vi kom fram till stängslet till den stora trädgården, vid slottet, och såg en stig. 

Vi tog stigen och det var trångt men kul. Lite mycket stenar här och där men ändå roligt.

Till slut är vi framme och lyssnar lite utanför och tar en varsin glass. Jag ångrade mina smaker för de gifte sig inte riktigt.

Sen hemåt.

Jag pumpade framgaffeln vid OKQ8 och sen stannade vi till vid ICA, i Köpingsvik, för lite matvaror.

Väl hemma så softade vi lite och tittade sedan lite på firandet på teve. Jag hann läsa lite i min bok också. 
Sen skulle vi lägga oss men kunde inte slå av teven då UFO-filmen började. Den ville jag se men jag blev nog lite besviken. Den får 2 av fem.

     

Av Niclas Bernhardsson - 27 februari 2022 23:00

Söndag och idag var man lite sugen på att träna igen men det fick bli lite senare. Snart så messar Rosie och undrar om de kan komma på en fika och det vore ju trevligt så jag gick och köpte lite fika. 

Det blev förstås lite prat om cykling och jag blev ännu mer taggad men vi pratade förstås om Putin och man kan ju bara hoppas att det finns något förstånd kvar. Annars kan det ta en ändelse med förskräckelse och vi får ställa in oss på ett liv vi absolut inte är vana vid. Hemska tanke!

Sen blev det en promenad, för mig och Ullis och den blev längre än jag trott från början men det var skönt. På slutet så märker jag att något i skon gått sönder och det blir lite haltande på slutet. 

En kund skall komma och det är frågan om när han skall komma så vi både hinner äta och träna.

Ullis och jag bestämmer att vi tränar relativt omgående men det blev först en utsträckning på soffan så det var segt att komma igång. 

Väl på plats så är jag inne på "Bigger loop" men Ullis kör lite eget och jag kör samtidigt ett program jag gjort som är på två timmar. Frågan är om jag skulle klara det då jag hade fullt sjå med en timma senast. 

Det är absolut lite småjobbigt men tiden gick och rätt som det var så var man klar och då förstår jag att jag bara har några enstaka kilometer kvar tills jag gjort hela banan. Så det blev några minuter till och jag loggade 126 minuter och klättrade 693 meter och sträckan blev dock endast 53,6 km med en snittwatt på 178. 

Sen hann jag in i duschen innan kunden kom och jag fixade till hans skidor innan Ullis och jag åt. 

Det blev sedan lite mer nyheter och vi kikade på "the Secret song" och det är ju helt okej men kanske inte mycket mer. Dock skönt att tänka på något annat i dessa tider.

Desto roligare var det att se att Poromaa gått riktigt bra på skidorna och fick sin första pallplacering i världscupen. 

Av Niclas Bernhardsson - 26 februari 2022 23:00

Lördag och som vanligt kollade man in hur läget var i Ukraina och det är fortfarande svårt att ta in och tankarna går lite hursomhelst. Det faktum att Putin nästan börjar se senil ut gör en alltmer orolig och han börjar nog tappa greppet. Bara det att han varit isolerad i två år och gästerna har behövt suttit i karantän i två veckor borgar för att han blivit alltmer avskärmad från omvärlden. 

Sen gick Ullis och jag en långpromenad och när vi kom hem så ser jag att jag äntligen fått svar från en spännande person och jag svarade medan vi gjorde oss iordning för ett besök till Ikea med Tim då han fått lite pengar i födelsedagspresent. Han flyttar för övrigt om en vecka.

Det tog ett bra tag på Ikea och vi åt sedan på Thairestaurangen på Heron. Ingen var imponerad och en kund fick dessutom fel mat och snart fick kocken en avhyvling. Det brukar ju vara gott där men inte idag. 

På kvällen tittade vi lite på the Island.

Av Niclas Bernhardsson - 25 februari 2022 23:00

Fredag morgon och jag signade upp mig för ett event med en grupp som skulle hålla mellan 1,3-1,6 watt per kilo och det var ju inget märkvärdigt. Tyvärr hade jag nog inte tänkt till ordentligt för det var ju lite väl lågt och jag testade snart att lägga mig bakom gruppen men då kom förstås en sweeper och skulle hjälpa mig. Asch, tänkte jag. Jag trycker på och kör en hård sprint och åkte rakt igenom fältet men det var lite tunga ben. Sen är det tillbaka i gruppen men snart åker jag bara längre och längre fram och snart tuffar jag på med några andra och det blir hela tiden hårdare och hårdare. 

Till slut så är jag långt framme med ett mindre gäng och vi turas om att dra ibland. 

Vi är snart uppe i 2,5 watt per kilo och snart är det jag och en annan kille som kör tillsammans och till slut är det jag som är loket för jämnan. Det blir trots allt lite hårdare än jag tänkt och jag kör prick en timme och kommer 32,5 kilometer och jag snittar 175 watt med en snittpuls på 124 så det blev ju bra ändå. 

Sen gick tiden rätt snabbt och det började bli tid att ta på sig kläder för att möta Ullis som skulle gå hem från jobbet. 

Jag inser att jag inte hinner dusch så jag bara byter om till lite torra kläder och beger mig snart iväg. 

Det är skönt att gå men det är blött och lerigt på vägen jag tänkt att ta så jag viker snart av och tar stora vägen istället. Grym vind i ryggen så det går rätt fort. 

Jag möter Ullis med en härlig puss och hon har visst sprungit en del också men nu blev det promenad resten av vägen tillbaka.

På vägen tillbaka så var det motvind och farten sjönk förstås men vi fick ändå ett tempo strax under 10 minuter per kilometer och det var lite jobbigt. In på affären och vi köpte oss lite mat.

På kvällen så lärde jag mig att göra egna pass i zwift och sedan var det dags för lite mer träning och nu ville jag förstås testa passet. Det var lite lätt stegrande uppvärmning och sedan en timme i zon 2 med avslutande nedvarvning.

Så var det dags och jag var inställd på att jag bara skulle kunna trampa på så skulle mjukvaran anpassa sig så att jag skulle slippa tänka på motståndet. Tyvärr stämde inte det utan jag fick avbryta passet efter några minuter då det strulade. Sedan startade jag om och nu förstod jag att jag själv fick börja mjukt och nu gick det bättre och Ullis var förstås igång sedan ett tag.

Jag tycker det känns lätt och jag får några stycken och vi bildar en grupp fastän jag kör precis i 185 watt och det var ett värde jag egentligen bara chansade på. Men det kändes bra och det kändes helt okej men ju längre passet var ju mer trött blev jag. Nu hade Ullis lagt av och sista minuterna blev sega och jag började dessutom få lite skav och fick försöka hitta ny sittställning då och då.

När jag tänkte efter så var det ju ändå över två timmars cykling och totalt tre timmar och tjugo minuters aktivitet idag. Det är klart att det känns och det är också en rejäl ökning och det hela hänger ihop med att jag har blivit så himla inspirerad av Nils van der Poel och det blev återigen en titt på hans 10 000 meterslopp på OS. Jag avslutade till och med med att lyssna på ett referat då vi skulle somna. Stackars Ullis! :-0 Dock så skickade jag igår ett mail till honom och tipsade om att köra Ironman, det borde passa honom som kanske så småningom letar nya utmaningar.

Bra och spännande dag men mycket av tankarna gick även åt till det hemska som sker i Ukraina. Det är ju fruktansvärt att en ensam galning kan få hålla på som han gör utan att omvärlden vågar eller kan reagera. Skall jag vara ärlig så är jag rädd för vad nästa steg kan bli. Vi får hoppas att Ukraina kan stå emot så att det stannar där och att Putin till slut får stå åt sidan. 

Av Niclas Bernhardsson - 24 februari 2022 23:00

Torsdag den 24 februari, dagen då en liten kränkt man gjorde verklighet av sina idiotiska ideér. 

Jag vaknade upp och såg en massa notiser om att Ryssland nu invaderat Ukraina och dessutom på bred front. Man tror ju liksom inte att det är sant. 

När man sedan såg något inspelat tal från Putin så slås man ju av att han inte ens ser frisk ut. Det är ju något som slagit slint och det är ju helt sjukt att vi nu, 2022, fortfarande inte har något säkerhetsnät när något sådant här händer. Fortfarande kan sådana här idioter härja fritt. 

Nåja, jag skall faktiskt inte gå djupare in på det här mer än att säga att jag ägnade stor del åt dagen att titta på nyheterna men hann även med lite annat. 

Jag gick och tränade en timme och hann även måla lite i köket men det går trögt och det är jobbet att ligga spänd på golvet och måla listerna längst ned. Sen kom jag på att jag bara måste försöka få ut däcken för något har hänt med låset på boden och vi har inte ens haft det larmat då det varit omöjligt att komma in men det var förstås dumt att tänka så för vill en tjuv in så brukar den lösa det. Jag misstänkte att dörren svällt lite och att låset inte gick in ordentligt så jag puttade och drog och höll på. Sen tog jag i som bara f-n och rätt som det var for dörren upp. 

Nu tog jag ut alla däcken och började leta fram grejer för att byta däcken och då jag ändå hittade allt som jag behövde så började jag att byta. 

Jag fick pausa lite då och då eftersom jag blev yrslig. Jag stod ju på huk och ibland hade jag huvudet nedåt och när jag sedan ställer mig upp så är det nästan så att jag höll på att svimma. Men jag hade nog ätit lite dåligt efter cyklingen, tänkte jag. 

Förresten så ringde min läkare upp mig igår kväll också och vi är nu inne på ett försök till att gå in i hjärtat men först blir det ett till EKG och några blodprover. Han verkar lite försiktigt med att göra ett till farligare försök men det är väl bra det förstås. 

Jag fick till slut klart med däcken och rätt som det var så var barnen hemma och jag hann precis flytta tillbaka bilen och jag åkte även och pumpade däcken. Lite halvt olagligt då jag inte besiktat den men luft i däcken måste jag ju ha. 

Sen äter jag och Ullis lite mat och snart drar vi till gymmet för lite träning. Det verkar inte som det kommer några löpare så vi startar lite tidigare och tyvärr verkar en crosstrainer upptagen så vi tar det lite lugnt. Rätt som det var så blir den ledig och jag springer fram och ställer upp lite flaskor och när Ullis kom tillbaka efter varit iväg ett tag så så kör vi igång. Det blir återigen rätt lugnt och jag håller mig på nivå 12 och det är runt 123-125 slag i minuten och när jag kommit en mil på 36:23 så fick det räcka och jag tänkte gå och staka lite. Tanken var först fem kilometer men när jag såg att Ullis reagerade så kom jag själv på att det kanske blev lite mycket. Jag har ju faktiskt redan tränat en timme tidigare också så jag körde två kilometer och jag kände mig nöjd. 

Jag går och skall duscha och kollar vad jag har för duschprylar med mig. Jag har ju fått ett fint paket i julklapp och tar med mig en flaska. 

Några killar morsar på mig och jag ser att det är ett par av mina elever och det blir lite snack. I duschen skall jag spruta ut duschkräm men det är ju vanlig deodorant-spray... 

Asch, jag går bort till handfatet och tar lite tvål istället. Sen, efter att ha snackat lite mer med killarna, går Ullis och jag till affären och vi avslutar med att se lite mer av nyheterna och tar lite gott te och ägg. 

Skall jag vara ärlig så hann jag se Nils van der Poels 10 000-meterslopp också. Jag har blivit helt blowned away av den killen och jag är nu supertaggad igen på att träna. Det kommer såklart bli lite bakslag så jag får ta det lite lugnt snart men jag tänker att jag tränar lite lugnare nästan vecka då det ändå är Stafettvasan på fredagen. Jag tänkte ta sista sträckan men det är ju osäkert hur mycket jag kommer att kunna trycka på med axeln. 

Av Niclas Bernhardsson - 20 februari 2022 23:00

Söndag och idag var man lite sugen på att träna igen men det fick bli lite senare. Snart så messar Rosie och undrar om de kan komma på en fika och det vore ju trevligt så jag gick och köpte lite fika. 

Det blev förstås lite prat om cykling och jag blev ännu mer taggad men vi pratade förstås om Putin och man kan ju bara hoppas att det finns något förstånd kvar. Annars kan det ta en ändelse med förskräckelse och vi får ställa in oss på ett liv vi absolut inte är vana vid. Hemska tanke!

Sen blev det en promenad, för mig och Ullis och den blev längre än jag trott från början men det var skönt. På slutet så märker jag att något i skon gått sönder och det blir lite haltande på slutet. 

En kund skall komma och det är frågan om när han skall komma så vi både hinner äta och träna.

Ullis och jag bestämmer att vi tränar relativt omgående men det blev först en utsträckning på soffan så det var segt att komma igång. 

Väl på plats så är jag inne på "Bigger loop" men Ullis kör lite eget och jag kör samtidigt ett program jag gjort som är på två timmar. Frågan är om jag skulle klara det då jag hade fullt sjå med en timma senast. 

Det är absolut lite småjobbigt men tiden gick och rätt som det var så var man klar och då förstår jag att jag bara har några enstaka kilometer kvar tills jag gjort hela banan. Så det blev några minuter till och jag loggade 126 minuter och klättrade 693 meter och sträckan blev dock endast 53,6 km med en snittwatt på 178. 

Sen hann jag in i duschen innan kunden kom och jag fixade till hans skidor innan Ullis och jag åt. 

Det blev sedan lite mer nyheter och vi kikade på "the Secret song" och det är ju helt okej. 

Av Niclas Bernhardsson - 22 oktober 2015 22:13

Ja, det har fortsatt varit rätt mastigt på skolan med mycket jobb. Igår var det förresten med en supergullig lillebror på ett utvecklingssamtal och jag passade på att gulla med bebisen, för jag tror inte han var mer än några månader. Och jag som inte är ett organisatoriskt geni (men bra på mycket annat!) råkade förstås dubbelboka. Men det var först efter att de själva bokat fel och ändrat. Det kan ju ibland bli krockar då. Nåja, det är klart att det var jag som gjorde fel men ändå! ;-) Hursomhelst så har det fortsatt varit rätt mycket och när jag kom hem idag så var jag supertrött. Ett tufft möte på morgonen och sen en massa rättning och förstås lektioner, dock inte så många, innan jag hade mina avslutande utvecklingssamtal. Det blev tre stycken. Härliga ungar och engagerade föräldrar. Det är riktigt rolig. Idag blev det förresten lite sex -och samlevnad i skolan. Det var egentligen bara tänkt att initialt visa en site för eleverna (fragachans.nu). Anledningen var att det varit lite konstiga beteenden hos eleverna och de växer ju också. Det slutade med att de aldrig ville sluta fråga. En hel del fniss blev det men jag tyckte det var bra. Nu har jag lovat att ha lite avslutning på veckan och tanken var att de som ville skulle få klä ut sig. Nu vet jag inte vad som händer efter vansinnesdådet i Trollhättan... Fy satan vad tragiskt!

Väl hemma så var det lite mat och sen skulle vi byta om till träningen och det tog klart emot. Till slut så joggade jag och Ullis bort mot Safiren. Några stannade kvar i Trosa för lättare jogg men på Safiren satt Putte och Rainy och väntade. Så vi började jogga och körde bara lätt jogg och mycket prat. Det var riktigt seg och rumpan var som en fjäder och det funkade knappt att springa i uppförsbackarna. Men jag tuggade på men efter typ 4,5 km så fanns det liksom ingen kraft kvar. Så när vi närmade oss centrala Vagnhärad igen så gav jag upp. Jag fick gå i den branta delen, som leder upp på järnvägsbron. Sen joggade mot affären och det fick räcka. Jag tror det blev dryga 6 km iaf.

Av Niclas Bernhardsson - 26 december 2014 20:43

Så var det dags att summera 2014 och det var helt klart ett händelserikt år på många sätt och även lite skrämmande faktiskt. Men låt oss börja kronologiskt, dvs från början av året.


Januari - bra start!

Den första januari så startade vi med en jogg och anledningen till att jag nämner det var att den goda vännen Flaken ville hänga med så det blev en härlig start på året med 15 km och ganska prick 6-minutersfart. Lite segt var det av förklarliga skäl men inte värre än att man hängde med. Och hänga med var ordet för Flaken och jag var väldigt jämna just då och pressade varandra bra på träningarna. Det handlade för övrigt mycket om träning och om Enklaresport Running Club, som jag brinner för. En hel del träning var för Vasaloppet så det innebar stakning på olika sätt.

Tråkigheter var det också då det var begravning av min farmor och hon har helt klart betytt en del för mig. Speciellt att det är oerhört viktigt att göra rätt för sig och att vara snäll. Kanske låter präktigt och tråkigt men det är det absolut inte. Glädje var också viktigt och kul hade både hon och jag haft.


Februari - skidåkning!

Så var vi inne i februari och nu handlade det en hel del om skidor och mer specifik träning för just Vasaloppet. Och jag och Rolle var iväg på en kombinerad tränings -och tävlingshelg på skidor. Det blev dessvärre en katastrof med fästet och loppet gick inte så bra som jag hoppades på. Sen i slutet på februari så började Vasaloppsveckan och då hade jag fullt upp på Vasaloppsrakan, kanske lite mindre jobb än vanligt men ändå väldigt mycket. Och sen hoppade jag in i Siverts stafett-lag och det blev en riktigt rolig dag med både tävling och mat efteråt. Dessutom hockey med underbar stämning. På något konstigt sätt så vann Mora efter att ha legat under och det rejält.


Mars - Vasaloppet!

Så var det dags att tävla och allt är väldigt osäkert, t.o.m om det skall bli lopp överhuvudtaget då det var så varmt. Men det blir på något konstigt sätt start men vi är sena till start och jag får springa för att få en plats och kommer längst bak. Jag får inte ens plats och smiter lite på sidan där det inte är spår. Och starten går och fästet är obefintligt då jag kör på burk, som en kollega lade på i tron om att det skulle vara minusgrader. Men de som kör med klister har det också jobbigt då det bygger under. Ja, väldigt få har lyckats få till det och knappast hela loppet. Hursomhelst så har många det tufft uppför backen och jag väljer fel sida och ligger rejält efter schemat. Väl upp på myrarna så är det bara två spår som funkar och det går i snigelfart. Men inget fäste och när backarna kommer så är det bara att bita i och samtidigt bita sig i tungan då några skejtar. Hursomhelst så nästan grinar jag då jag glider in i Hökberg och jag får lite snabbt klister på skidorna och det fäster lite igen. Skönt men givetvis ingen medaljtid i sikte. Nåja, jag har aldrig varit så pigg i kroppen efter ett Vasalopp och jag har det lite skoj i bastun där jag drar några rövarhistorier för ett gäng ålänningar. Dessvärre missade jag Kalle Moreus som var framme för att prata med mig vid mitt marknadsstånd. Men det blev en del snack med hans trevliga bror Pererik. För övrigt han som gjort Koppången, den fina visan. Vidare under mars då? Jodå, en ultra låg inplanerad och det bara 6 dagar efter Vasaloppet. Så det var klart en chansning och chansningen visade sig inte gå hem. Då man stakar så jobbar bålen väldigt mycket och med facit i hand så behövs bålen även vid löpning. Jag höll ut i ca. 3 mil och sen var jag så slut! Men Ullis tuggade på och kom nästan 6 mil! :-) Det var alltså Skövde 6-timmars jag pratar om. Sen blev det några slitiga pass men det är också klart förståeligt.


April - Tävling i Köpenham!

Så var det 1 april och VM i halvmarathon och det i Köpenhamn. Ullis och jag åkte själva men umgicks lite med några andra familjer då och då. Kul att se staden men vi fick gå en del och det dagen innan loppet. Kroppen kändes inte så lysande så jag hade inte så stora förhoppningar men det var ju bara testa och se. Och loppet då? Jodå, jag startade rätt hårt men ändå kontrollerat. Tyvärr så domnade fötterna bort lite då jag knytit lite för hårt så efter 6-7 km så får jag stanna och knyta upp och då tar det ett tag innan jag är igång igen men jag tror inte jag förlorade så mycket.

Och all Vasaloppsträning verkar ha gett resultat för jag sprang på låga 1.39 vilket var klart under det förväntade målet! Wow! Vilken start på året. Och Ullis verkade också nöjd. Efteråt så åt vi gott på en mysig restaurang med de övriga familjerna. I samma veva så får jag också besked om att jag blivit blåst av några som låtsades vara en känd speltillverkarfirma. Men för att gå händelserna i förväg så får poliserna fatt på bedragarna och jag får tillbaka mina prylar - Pust! :-0

Vidare så får jag även i all välmening en behandling med stötvågor och efter det så kan jag inte springa på typ en vecka. Så det kommer jag att akta mig för såvida jag inte är skadad på riktigt. Desto roligare var löpskolningen med Charlotte Schönbeck. En tjej som lyckats som vet att det inte finns några genvägar. Jag är så sjukt trött på alla genvägar, trender och alla som skall sko sig på både det ena och det andra. Hursomhelst så fick man en rejält värk men även en bra dos med energi att ta med sig till klubben.

Fortsatt bra träning och nu även premiär för racerna. Rätt bra fart på företaget också och det är bra då branden sommaren 2013 fortfarande besvärade.


Maj - löpning runt Sillen och lite argumenterande om löparskor.

Så var det dags att springa runt Sillen och klubben hade skapat ett evenemang. Vi blev en handfull som började springa och det blev lite småryckigt men jag kände mig stark så jag tänkte inte gnälla utan hängde bara på. Styrkemässigt så var det inga problem men längden i sig gjorde att jag inte riktigt var van att springa så långt! :-0

Och apropå att springa långt så lade jag mig i skodebatten lite grand då kommersiella krafter gärna vill slå mynt av trenden med barfotaskor. Lite lustigt att det som startade det hela nu är lagt åt sidan och många har ersatt det med superdämpade skor men mystiken finns visst fortfarande kvar. Hursomhelst så tyckte jag det var tragiskt att det som faktiskt lyckats ordentligt med sin löpning vet vad som funkar men istället så lyssnar man på andra och annat. Men men, jag tror i min enfald att sunt förnuft skall vinna i längden och det gör det ju men det kan ta lite tid ibland. Men för att återgå till ordningen då. I mitten på maj så har vi Otto Elmgarth på besök och lite roligt att han sprang ganska dåligt rent tekniskt men ändå så är han en riktigt grym ultralöpare, den andra svensk som sprungit Badwater och dessutom gjort det riktigt bra. Det var en rolig reflektion mot all larv som nu sker inom löpningen. Han tränade däremot väldigt mycket och som någon senare sade till sin kund som inte kunde börja springa för att hon inte hade gått någon löpkurs. -Sätt en fot framför den andra och upprepa och gör det allt snabbare tills du springer! :-)


Juni - bröllop och Stockholm Marathon!

Ja, jisses vilken resa. Ullis storasyster gifte sig och mitt i sommaren skall det ju vara varmt men det var i Umeå och sommarens kallaste dag. Bröllopet och festen var i ett större plåtskjul men det var mysigt men tyvärr lite kallt. Och det dagen innan maratonloppet. Jag tror att det tog på musklerna faktiskt och sen när vi skall flyga hem morgonen efter så bråkar tullen om min gel, som är lite för stora. Men jisses! De ser ju vad det är och jag blir grinig och håller på att bli utslängd. Till slut så checkar jag in min väska och låter gelen åka med där och hoppas på att utcheckningen går fort. Hursomhelst så går allt smidigt men vi känner oss ganska trötta rätt snart på loppet och min tanke på 3.30 är grusade redan innan 2 mil då jag blir omsprungen av farthållare. Hursomhelst så får jag kämpa hårt och kommer i mål på 3.46.01 Bra ändå kan man tycka men jag trodde att jag skulle kunna attackera 3.30 i år.

Efter det så blev det några mysiga joggar med några i klubben och en del cykel med Ullis. Vi arrangerade dessutom Hedebyloppet men fick slita igen och frågan är om det var värt det. Hmm... Sen väcktes en tanke om att göra det lättare men det är inget bestämt ännu.

Trosa Stadslopp går sen och jag springer riktigt bra igen och tar ut mig rejält. Mitt mål var att gå under 40 minuter och får 38.36 Jag passade på och spinna också och det hade jag inte gjort på flera år. Lite spännande.


Juli - träning mot Kalmar Ironman

Så blev det lite mer inriktning mot triathlon och då förstås simning. Och vi simmade i en liten mysig sjö med källor som gjorde vattnet härligt friskt! Och det blev en favorit. Och fortsatta träningar med löparklubben förstås.


Augusti - Kalmar Ironman!

Veckan innan Kalmar Ironman så hoppade jag in i Ullis lag på Ångaloppet och det var en ny erfarenhet. Tyvärr så fick jag fruktansvärda skavsår och man borde nog testat lite mer innan. Loppet gick väl inte så där superbra då simningen strulade rejält. Jag sinkade rejält men var stark på löpningen. Men vi fick iaf blodad tand. Sen kommer the Ironman och det blev en rejäl kalldusch. Jag får låna en våtdräkt som egentligen var gjorde för en som väger 10 kg mindre och jag lovade att provade den på riktigt men så blev det aldrig och det blev en ruggig kamp där ute i vågorna där kroppen krampade och jag hyperventilerade. Jag blir till slut uppdragen då det gått för mycket tid och kramperna gjorde att jag inte ens kunde springa på en vecka. Men sen så kommer vi till den stora grejen för året och det är väl att jag började jobba som lärare igen - idrottslärare. Ullis väckte en idé om att jag kanske skulle skicka in en ansökan så Tim fick "tvingas" att lära sig jobbet lite mer på riktigt. Och som Tim har lärt sig och vilken resa det blev för mig. Helt klart även tuffa stunder men väldigt, väldigt mycket positivt också. Wow! Vilka härliga elever och vilka kolleger. Det här behövde jag. Och dessutom en riktigt, riktigt bra chef. Men framförallt så är det så mycket kärlek från eleverna så det är lätt att ge mer än man borde. Jag hoppas och tror att jag kan betyda mycket för många av dem. Men det är en tuff start, det skall medges. Jag får tyvärr också ställa in SM i inlines då träningen blev för dålig. Men jag började få ordning på skorna så hoppet fanns länge.

Zlatan gjorde också comeback som han gjorde det! Wow! Tre baljor direkt!


September - valmånad.

Kom igång med blodgivningen igen och lite spruträdd har jag blivit också. Men det gick bra. Och fortsatt bra med träning och bra stuns i kroppen av all gympa i skolan också. Zlatan meste målgörare i landslaget. Värt att nämna och stort för en Zlatanist! Sen var det bröllopsfest och det var trevligt och vi gick hem på natten. Dock kändes 4 km rätt långt då! :-)

Desto tråkigare var det med valet... :-( Kanske värt att påminna om historien. Det var iaf en trist kväll att se rapporterna strömma in. Slutet på sepember gick tyvärr i förkylningens tecken och snart var det ju Tunnelloppet och Hässelbyloppet. Jag fyllde förresten år också och det är ju alltid trevligt att fika lite.


Oktober - Hässelby!

Så var det dags för Hässelbyloppet och tisdagen innan fick jag bryta och sen på torsdagen så testade jag och då funkade det. Så jag ställde upp och gjorde det återigen bra. Konstigt att jag kan ta ut mig sådant! :-0 45.36 får jag och det kanske inte låter så bra men en rejäl förkylning i över 3 veckor och med min sjukdomsperiod med Borrelian så är jag glatt överaskad och jag slog nu Flaken rejält. Han persade också.

Sen på skolan så har jag möte med chefen och hade väl tänkt att tacka för mig men de är så nöjda och det känns så bra med eleverna så jag säger att jag fortsätter. Sen så chockar Flaken rejält på några backträningspass och det är ju nästan sjukligt hur han kan dra på ibland. Helt omöjliga tider! :-0 Jag passar även på att köra ett maskinträningspass och det är bara kvinnor/tanter där och det låter ju lätt... eller? :-0 Shit! Jag blir helt död och orkar inte ens genomföra passet hyggligt! Jag vågar inte tänka mig hur jag såg ut på slutet! :-)

Jag fortsätter sen att debattera lite men gör det bara då "min sida" sas blir påhoppad. Men det uppskattas inte och det är ju lite lustigt att bara den ena sidan får säga sitt. Men jag känner mig rätt säker på min sak men det är lite frustrerande att gemena man inte kan se igenom upplägget. Jag skriver något i stil med "80-talet, kom tillbaka". Där träning låt i fokus och inte en massa genvägar. Sen har jag några magiska träningar med grym fart och det är helt klart kroppen som går lite i vågor. Allt blir iaf mycket bättre hela tiden och mina dippar inte så små. Speciellt inte om jag sköter kosten. Jag testar även spinning igen och det på nyöppnade Safiren. Cyklarna är grymt avancerade och det sporrar. Några härliga pass med klubben och även ett pass med Tanja och Ullis runt i Åda-skogen. Kul!


November - härliga pass och Tunnel Run!

November var det mycket bra träning och även lite kul pingis på jobbet. Sen går det riktigt bra innan jag strax innan Tunnelloppet blir förkyld - Neeej! Nåja, jag hade tänkt att bara socialjogga men sen blev jag lite taggad utav Flaken och blev lite sugen på att ta i ordentligt igen. Men förkylningen gjorde att jag bara tänkte jogga. Men väl på plats så slår tävlingsdjävulen klorna i mig och jag taggar igång mig ordentligt och känner mig helt plötsligt frisk igen! :-) Jag springer så fort som jag kan och det är först vid 9 km som jag känner lite tryck i bröstet men det är först då och vem känner inte tryck i bröstet då. Loppet är rejält kuperat och jag får 46.01 och det förvånar rejält. Tyvärr blir jag dålig efteråt så helt frisk var jag förstås inte. Loppet var iaf sjukt roligt.

Sen kommer jag äntligen igång med stakningen och det är lite väl sent men ändå. Nu är jag igång!


December - flytt av Enklaresport.

Jag fortsatte skriva lite om dämpade skor för någon ordning får det ju vara. Vi som sprungit i "vanliga" skor är ju inte skadade men nu pratas det om skador hela tiden men ingen verkade se sambandet. Fast det är ju upp till var och en vad man springer med. Själv skaffade jag ett par superdämpade Hoka One One men första passet var ingen höjdare. Vet inte om jag spände mig men sen avslutade Ullis och jag med ett 18 km-pass och det var magiskt! Wow! Markkontakten blev som att springa på skogsstig fastän man sprang på asfalt. Det blev iaf lite stakning i Södertälje också. Trevlig avslutning på skolan då både elever och rektor sjöng! Sen flyttar vi Enklaresport och det till gamla Mecman-lokalen, dvs nya NA-Svensson-huset. Stället där jag har jobbat i 19 år så cirkeln är sluten kan man säga.


Mycket text blev det! Avslutningsvis vill jag bara skriva att året var bra som vanligt, det är det alltid med Ullis vid min sida! :-)

Presentation

Fråga mig

6 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
        1 2 3
4 5 6 7 8 9 10
11 12 13 14 15 16 17
18 19 20 21 22 23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Mars 2024
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Niclas B´s gästbok


Skapa flashcards