Söndag morgon och förutom att det är Nyårsafton så är det förstås dagen för vår Nyårsjogg. Utöver det så var det precis 32 år sedan Ullis och jag förlovade oss. Så grattis till oss!

Jag hade vaknat några gånger och varit lite nervös då det ändå är lite påfrestande att arrangera. Dock mest kul men man vill ju att det skall bli bra. På natten, då jag gått upp någon gång, så kände jag mig helt fräsch men så har det ju varit förut. 

När alarmet gick, klockan 07.30, så gick jag upp för både Ullis och Felix hade sagt att de skulle upp då. Jag var snart uppe och började ta på mig men de andra snoozade som aldrig förr. Herregud! tänkte jag. Nä, kanske inte så men de hade sagt att de behövde lite tid på morgonen och nu låg de bara och sov. Efter någon kvart så var alla uppe och vi åt frukost och fixade på vår egen kammare. Jag packade in i bilen och sedan var det bara att hoppas att jag inte glömt någonting. 

När vi rullat iväg så kom Felix på att han glömt någonting och vi vände tillbaka men snart var vi iväg igen och när vi kom fram så ser vi att Flaken kommer springandes med sin son. Vi vinkar och han säger att han fick med sig sonen och vi kontrade med att säga att det fick vi också. Vi går och morsar på dem och det visade sig att Flaken hade blandat ihop tiderna och hade varit där för en timme sedan. 

Vi packade in priser och snart hade vi även hjälp av Tanjas kille Ola och en fru till en löpare i klubben. 

Jenni och Linda, från ICA Trossen, mötte upp och snart hade vi koll på allting. De flesta samlades dock inne i bistron och sen kommer jag på att jag glömt att sätta upp en lapp vid löparbanorna. Jag hade förberett en lapp där det stod att samlingen nu är vid ICA. Om någon missat det. 

Fort tillbaka och nu var det hög tid att börja prata lite. Snart fylldes det på och i år hade vår snabblöpare fått i uppdrag att hålla farten.

Jag räknade till 36 stycken som joggade iväg och initialt var det en liten besvikelse men Ola sade att det var många sjuka och så även jag förstås. Det sög att jag själv inte kunde springa längst fram men det fanns ju annat för mig att syssla med. 

Ola och Maria fixade iordning det som var kvar att fixas och snart åkte jag ned mot Stadshotellet. Ullis och Felix bestämde sig för att ta första delen istället. 

När jag kommer fram till Stadshotellet så hann jag precis fram dit där de skall vidare mot kommunhuset och förbi varvet. Lite utspritt är det men det är också väldigt isigt. 

Nu är det samling vid Stadshotellet och jag ser att några ungdomar joinar. Jag fotar och sen är de iväg igen. Felix är nöjd men Ullis springer vidare med Tanja. 

Totalt så blev det 39 som sprang i år och det var lite sämre än beräknat men å andra sidan helt okej. 

Felix och jag åker tillbaka till ICA och nu är det bara att vänta in gänget. 

När alla kommer så springer Ola och delar ut lotter och Maria ser till så att alla får ett glas att skåla i. 

Jag pratar lite om året och om prestationer och så skålar vi in löparåret som varit och ser fram emot nästa. Jag märker då att jag saknar glas och springer och hämtar ett. 

Sedan sköter jag och Flaken pristutdelningen och den gick smidigt. Jäkligt skönt att slippa skrika då jag använde mikrofon. 

Allt gick bra och alla var nöjda! Nu kan jag och Ullis släppa det här ett tag och vilket team vi är! Eller hela klubben faktiskt men just Nyårsjoggen är det jag och Ullis som vurmar lite extra för och jag tycker vi gör det bra. :-)

Det kommer bli en fortsättning med ICA Trossen för det funkade jäkligt bra och ett extra stort tack till dem och förstås som vanligt till Micke Flak! 

Sedan lade Laura ut en hög med bilder och ett stort tack till henne som fixar med både filmning och utläggning av media på nätet. 

Tanja bjöd in oss till kvällen och vi tackade ja förstås. Det lät trevligt. 

Hem och göra sig iordning men först behövde vi sträcka ut i sängen. Lite anspänning hade det varit trots allt. 

Sedan traskade vi bort med ett familjespel. 

Tanja och Ola bjöd på fin mat och det var supermysigt. Lite spel men jag var inte riktigt på topp och Ola fick briljera.

Sedan blev det lite kortspel också och det var det gamla "Golf" som Ullis och jag blev så besatta av för ett tag sedan. Nu var det ett tag sedan vi spelade så vi fick reglerna upplästa igen. 

Det gick återigen riktigt dålig och familjen Bernhardsson huserade i botten på tabellen men det var kul! 

Vi fick chans till revansch och nu gick det lite bättre men nu vann Tanja istället för Ola.

Tyvärr kände jag mig lite hängig och kanske kom det fram när själva joggen var klar. 

Tiden gick och sedan var det dags att kolla in fyrverkerierna och det smälldes på bra. 

Ullis och jag tackade för oss och gick hemåt. Nytt år och nya förutsättningar. Bara så trist att inleda det med en förkylning. 

Hemma så väntade vi lite hemma och sedan hämtade vi Felix i Trosa. 

Tim kom ut tillsammans med Felix och vi fick önska varandra ett gott nytt år. Trevligt!

Söndag morgon och efter att tagit frukosten till julkalendern så fixade jag med inbjudan till Nyårsjoggen. Jag blev inte helt nöjd och inte blev det så snyggt med en bild hur joggen går. Den fyllde nog sin funktion så den fick duga. 

Efter det så tog vi tag i träningen och Ullis hade löpning på agendan men jag vågade inte köra långpass så jag knatade ned i källaren och joinade en Robopacer. Rätt stor grupp så det blev nog rekord i tummar upp. Kanske inte det viktigaste i livet men tiden går rätt fort då man skall leta upp vem som gav en tumme upp och sen återgälda tummen. 

Det började ta emot så jag fick förhandla med mig själv och på slutet kollade jag på min puls och den visade runt 150 slag i minuten. Det kan förklara att jag fick kämpa lite mentalt. Vid 90 minuter var jag klar och precis när jag är klar så kliver Ullis in i källaren. Grymt bra jobbat i snön!

Vi duschar och efter maten så skulle det bli kaffe hos Rosie och Ullis hade ju bakat lite goda bullar så det blev kanon att ta med sig. 

Jag hörde sedan att Sebastian Samuelsson imponerat och vunnit på jaktstarten i skidskytte! Sjukt grymt!

Sedan gick vi och fikade hos Rosie, Tomas var visst iväg. 

Nu såg jag mig själv på inslaget från SVT och det är alltid lite jobbigt att se och höra sig själv. 

På teven så ser jag att de pratar om Spotify Wrapped men inte sjutton kunde de stava till det. 

På kvällen så hann jag med att spela Primetime och idag var det lätt. Jag vann hela 65 öre och sedan blev det film så jag skippade veckofinalen. Vi började titta på "En helt vanlig familj". Den verkade lite tung så jag hoppas verkligen inte att det ser ut så där i vilken "vanlig" familj som helst. Än så länge så vet vi inte vad vi tycker men vi såg två avsnitt. 

Jag avslutade med att slå månadsrekord i Woodoku. Det är ett spel som man kan fastna lite i men jag tror det är bra för hjärncellerna. Förut fastnade jag i Wordfeud men det har jag inte spelat på flera år. Det tog alldeles för mycket tid, speciellt om man skulle vinna hela tiden. Månadsrekord var heller inte så svårt att slå i Woodoku då det bara gått tre dagar men det var ett helt okej resultat. 

Tisdag och idag var det fullt fokus på orientering och det var först en kartpromenad men sedan skulle klassen som hade promenad igår få testa lite själva. Det blev som så att jag blev tvungen att eftersöka några och det blev många steg. 

Lunch och sedan en klass till och stegen drog iväg ordentligt. 

Lägg därtill på promenader till och från bussen och väl hemma så förberedde jag mig för lite löpning men jag hade börjat få lite ont i höften men testade att jogga ändå. Att springa fort var uteslutet. 

Jag kör lite löpskolning med gänget men det skulle kunna bli ett långt pass så jag drog ned på löpskolningen och de drog iväg. Själv körde jag lite jogg åt andra hållet. 

Efterhand gick det fortare och fortare och nu flåsade jag rejält och blev lite förvånad att jag kunde trycka på lite. 

Luften gick dock ur mig på slutet och jag avslutade efter 5,5 kilometer och kände mig nöjd. Lite lugnare fart på slutet. 

När jag försöker ringa Ullis så får jag inget svar och inte heller Felix svarar. Hm, vad skumt. 

Sedan ringer Ullis upp och rätt som det var så ser jag henne springa förbi och med en lång, smal kille. Men vad hände där och det visar sig att Ullis sprang till Trosa tillsammans med Felix och de tänkte överraska mig och hade planerat det ett tag. Ha ha, vad kul och vad grymt gjort! Jag kämpade med mina fem kilometer och de drog av sju kilometer utan vidare. Det var väl Felix längsta pass på många år. 

Vi gick in och handlade lite och utanför hamnade vi i lite prat med Uno, alltid trevligt. 

Väl hemma så blev det lite att äta och förstås titta på fotbollsmatchen men vad händer med vårat försvar. Vi har liksom inget ordentligt understöd och då spelar det ingen roll att vi har dubbelt så många målchanser. Att vi släppte in lite väl många mål på slutet är förstås att vi chansar lite men två snabba mål är inte okej.

Nä, Janne! Du får nog se dig om efter ett annat jobb. Spelarmaterialet är gott och väl tillräckligt. 

Söndag och idag var det förstås VM-maran för herrar och VM i halv-IM för herrar i Finland. Jag zappade lite emellan och det blev lika dramatiskt idag på maran där det, på samma sätt som igår, kom en bakifrån och ändrade i pallplaceringarna. Sjukt kul och nu var det verkligen på upploppet som upplösningen blev. 

På halv-IM så var det nästan tyska mästerskapet och det var faktiskt nästan samma visa som på marorna att en löpare sprang grymt på slutet och pallen ändrades. Nu blev det dribbelt tyskt i topp och det var en ny förmåga, vid namn Rico Bogen, som imponerade mest. Han sprang inte snyggast men var starkast. 

Efter det så skulle vi lämna över campingvärdskapet till nästa par och åkte ut till campingen och städade iordning lite. Tyvärr hade vi glömt både nycklar och campingvärdstelefonen så det får bli en tur ikväll också. 

Det blev en kortare runda då vi skulle iväg på ettårs-kalas för Stellan idag. 

Vi hade hittat en supermysig liten kanin och hade även lite annat smått och gott. 

Snabb dusch, hemma, och sedan iväg. 

I Nyköping var vi dock så hungriga och gå hungrig på ett kalas är ju livsfarligt. Vi tog en burgare på Jureskogs och åkte sedan vidare mot Oxelösund. 

Där var det fullt drag och det var skojig och Stellan är ju nästan för söt. Han orkade vara med i flera timmar och det var först på slutet han började nicka till. 

Vi tackade för oss och det var kul att träffa Ellis släkt också. 

Sedan hemåt, utan att passera gå. 

Hemma så bytte vi om för lite löpning och jag packade ned grejer för att kunna ta ett dopp i havet efteråt. 

Vid campingen så träffade vi Greger, som skulle ta över värdskapet, och lämnade över nycklar och telefon. 

Nu hade det börjat skymma så det skulle nog inte bli en längre runda så vi gick bort med våra ombyten till bryggan och började springa. 

Det kändes riktigt skönt och jag har ju inte tagit ut mig efter min uppladdning. Det blev mörkare och mörkare och vi vände snart tillbaka så vi inte skulle snava på någon rot. 

Väl framme så slängde jag av mig kläderna och hoppade i. 

Ullis blev imponerad och tänkte först inte gå i. Det var dock rätt skönt så jag var i några minuter. 

Sedan  hemåt och vi avslutade med att titta lite fort på det viktigaste som hänt på friidrotts-VM och sedan avslutande delen på en gammal Maria Wern-film. 

Fredag och idag hade jag min första lektion efter lunch men det finns alltid saker att göra så här i uppstarten. 
Jag tog lite kaffe och lade in och ändrade med elever i mitt excelark. Då och då hängde jag utanför mitt rum med eleverna. Det var trevligt men det är fortsatta sura miner från mina gamla elever som tror att jag har övergivit dem men så är det förstås inte. Jag får om och om berätta att det blivit ett missförstånd om jag ville vara kvar och nu blev det som det blev. Jag brukar tänka att jag ju bara får träffa fler härliga elever och inspirera dem. För det var ju inspiration det handlade om första lektionen med de nya eleverna.
Jag körde min föreläsning om utmaningar som samtidigt är en liten presentation av mig själv. Väldigt personlig och djup. 
Lite svårt att tolka vad eleverna tyckte men jag var rätt nöjd. 
På den sista lektionen så märkte jag att de var trötta och kortade av lite på slutet.

När jag skulle hem så hade det börjat regna och det var som vitt skum i början vilket gjorde att jag tog det extra lugnt då. 
Väk hemma så åkte vi omgående till Stensund då vi hade en gästcampare på ingång. Det blev dock bara en snabb runda då han, som verkade ha koll, inte var där. 
Vi gjorde lite mat och tittade sedan på sporten och det höll på att bli en jätteknall då storfavoriten, i det kvinnliga tresteget, Rojas dels höll på att åka ut tidigt och dels fick till segerhoppet i sitt sista hopp som absolut inte var en fullträff.

Kul dock att se Noah Lyles dominera på 200 meter, han är väl den som skall kunna knäcka Usain Bolts rekordtid.

Söndag och vi sov rätt länge och tog det lugnt. På frukosten så tog vi det också lugnt och sedan kom Felix och gjorde oss sällskap. Ullis hade börjat kunnat äta igen och vi tog det som sagt var lugnt. Mot slutet kom Peter och hans Lotta och vi snackade lite om loppet. Rätt som det var så märker vi att det inte är några kvar och vi verkar suttit över frukosten och vi skulle visst vara utcheckade klockan 11.00 Ojdå! Det var ju om 15-20 minuter så nu blev det bråttom och började inte prisutdelningen då? Inte för att vi egentligen hade något där att göra men det är ju alltid inspirerande. Ullis ville heller inte till Kona. 

När vi packat klart så åkte vi ändå ned till Kalmarsalen för att se om det fanns plats och på vägen dit ser vi Lisa Nordén så det kan absolut inte ha börjat då de brukar börja med proffsen. 

Vi tittar på det mesta och givetvis fick Lisa grymma ovationer och hon berättade också om hur jäkligt det hade varit på simningen. Hon jämförde det med att vara i en tvättmaskin. Man slängdes runt lite hursomhelst och hon förstod inte hur vanliga personer med barn och vanliga jobb kunde klara av simningen. Nu gjorde ju inte jag det men de allra, allra flesta gjorde ju förstås det. 

Kul att se alla glada miner och riktigt kul att se Johan Tullare gå upp, tillsammans med ett gäng andra, och få applåder för att ha klarat av samtligan Ironman Kalmar. Sedan var vi tvungna att röra på oss, för att få i oss lite mat, och vad surt att titta ut på havet och se att det är i det närmaste spegelblankt. Grrr! Så sjukt!

Vi åt lite och det blev fjärde gången för mig på E.A.T och helgbuffén var sjukt dyr men maten fungerade helt okej. 

Sedan åkte vi hemåt och stannade några gånger. 

Väl hemma så tog jag mig en snabb tur till Stensund då Ullis och jag är värdar den här veckan. 

Lördag morgon och jag hade nog sovit lite oroligt och varit uppe ett par gånger. 

Det kändes dock helt okej och då man vilat ordentligt i flera dagar så var man ändå utvilad. 

Ullis och jag smet upp och gick ned till frukosten där vi mötte Peter Jansson klockan 04.45 Jag petade i mig lagom med frukost och det kändes ett förväntansfullt pirr i magen. Tyvärr blåste det fortfarande en hel del så det skulle nog bli tufft på simningen. Vinden låg också lite fel så det skulle nog bli rätt stora vågor. 

Upp på rummet igen och vi tog på oss våra kläder, blandade vätska och mötte upp Peter tjugo i sex. 

Vi traskade ned till cyklarna och gjorde iordning allt. När jag gick ned mot starten så kändes det helt okej och det fanns absolut ett lugn i kroppen. 

Vid simstarten så gick allt perfekt med toalettbesök och påklädning. Så var det då dags och jag hällde på mig varmt vatten innanför våtdräkten och försökte justera glasögonen så bra det gick. Kändes inte helt perfekt men nu började det närma sig. Ullis tog också lite vatten och sen blev det en puss och lycka till. 

Jag hatar ju att hoppa i så jag hade tränat lite på att dyka med glasögonen och jag var beredd att dyka i. 

Nu är det riktigt nära och pang, så dök jag! Det kändes perfekt och jag glider några meter och känner direkt en ökad stress i kroppen men fortfarande under kontroll. Några tag till men stressen ökar och jag känner att det blir ansträngt och vrider mig om för att kolla om någon kommer bakifrån. Ullis tittar på mig och tror att jag vill ha koll på henne men henne är jag inte det minsta bekymrad över. Några brösttag och sedan försöker jag igen. Samma visa och nu är Ullis bredvid mig och snart förbi. 

Nu trycker det över bröstet och jag börjar hyperventilera igen men är någorlunda lugn med att det borde släppa. 

Det fortsätter men jag tar mig framåt men det är jobbigt. Hela tiden längs kajen och sen är det lite öppet innan nästa fastlandsbit kommer. Jag kommer mellan 5-10 tag och sedan stressar jag upp mig och vågorna är allt större när man kom utanför den första lilla biten. Vågorna kommer stötvis och liksom oregelbundet så det är svårt att få ett lugnt. När jag äntligen kommer till bojen där man skall svänga så är det likom öppet hav och vågorna kommer med hög fart snett framifrån. Tyvärr mycket på högersidan där jag tar luft och då det är vatten som kommer så är man lite i panik för nästa andning. Det är kallsup på kallsup och man verkar inte komma så fort framåt. Jag kämpar och kämpar och känner mig alltmer dränerad på kraft och bara att få kallsupar och nästan panik för nästa konstiga våg gör att man känner att det börjar bli fara för livet. Jag ser flera som ropar och viftar men jag är absolut inställd på att komma runt men tiden går och vid varje stopp så är det som jag åker bakåt. En boj! Två bojar... Nu är det jobbigt. När jag närmar mig tredje bojen så är jag så kraftlös så jag måste vinka och en båt säger att jag skall simma till dem men jag orkar ju inte! Rakt åt sidan och han slänger ut en boj. Jag märker att jag åker bakåt från den och måste simma hårt i några sekunder för att få tag på den och sedan åker jag under den och halkar hej vilt när jag försöker komma upp lite på den. Nu tryter krafterna och jag känner att jag måste upp i båten. 

Även männen i båten har det jobbigt i den jobbiga sjön och säger att det är ruggigt motströmt. 1,5 knop, säger de. 

Jag försöker pusta ut och vilar i säkert 4-5 minuter. Känner jag mig själv rätt så är det nog bara några minuter men det känns som minst fyra minuter. Jag bara måste försöka igen och hoppar i och bara sjunker! Rätt ned och jag slutar inte att sjunka och får ta i uppåt. Herre jävlar, tänker jag. När jag kommer upp, efter 5-6 sekunder så ser jag de chockade ansiktena på männen. 

Jag börjar crawla men efter 1-2 sekunder så sväljer jag en massa vatten och får panik! Jag måste upp direkt och samma visa som förra gången. Det är sjukt jobbigt att ta sig upp på båten och nu försvinner mina sista krafter och jag inser att jag inte kommer att klara den sista jobbiga biten och tiden hade dragit iväg nu också. 

Jag får en filt över mig och gråter en skvätt för det är förstås en jäkla känslostorm men jag känner ändå att jag snabbt kommer komma över det. Jag gjorde verkligen mitt yttersta och det är full panik på havet med en massa folk som behöver hjälp. Mycket mer än det var 2015. 

Efter att bytt båt två gånger så blir jag skjutsad till land och får sedan skjuts in till Athletic garden. 

Jag känner mig givetvis besviken och mår förstås även illa av allt vatten jag svalt. 

Äter lite och duschar sedan. 

Många sitter och skakar och det var visst 44 stycken som fick bryta och ytterligare en gäng som inte klarade tidsgränsen. Sedan blev det några till som inte klarade tidsgränsen på cyklingen då simningen tagit för lång tid för dem. 

Jag hittar Felix och får en kram. Nu gäller det att ställa om för att peppa Ullis men det var inga problem. Det hade varit värre om jag inte gett mitt allt och fått bryta. 

Det var kul att se Lisa Nordén och sedan förstås Ullis. Vi missade dock Ullis då hon kom in för vändning i Kalmar. Sedan gick det bättre och som vi hejade och blev inspirerade. 

Lisa krossade allt motstånd och sedan inspirerade Ullis rejält som efter mycket problem, innan loppet, kunde göra ett bra race. 

Ullis mår lite dåligt och vi tar det lite lugnt och sitter med henne ett tag. Sedan går vi och hämtar upp påsar och cykel och traskar till hotellet. Så grymt imponerad av Ullis men jag känner också en viss känsla av att ha laddat och sedan inte ta ut allt man hade i kroppen. Så irriterande. 

Nu är det bara att bryta ihop och sedan komma igen! Jag kommer givetvis att köra igen för det är inget alternativ att avsluta med att bryta. Ändå skönt att höra Lisa, på prisutdelningen, då hon inte förstod att "vanliga" människor kunde klara av simningen. Hon beskrev simningen som att vara i en tvättmaskin. 

Stort grattis till framförallt Ullis men även till Jenni och och speciellt Peter som debuterade på sträckan. 

Söndag och jag vaknade och kände mig seg. Några dagars träningsfritt hade inte gjort mig piggare så nu längtade jag verkligen till träning. Först var det dock frukost och vi bävade lite för vädret som verkar blir till det sämre framåt dagen. 

Sen körde jag lite lymfmassage, med Ullis, och sedan gjorde jag lite egen rehab men hoppade över träningen för korsryggen. Nu brände det i låren och jag tänkte att det kanske var dumt att köra djupa utfallssteg men nu var det gjort. 

Vi packade klart allting och jag ändrade Ullis cykel till utomhuskörning men undrade ändå om vi inte skulle köra inomhus men Ullis ville verkligen ut. För mig var det en kombination mellan att jag hatar att cykla i regn och att grus och skit letar sig in i ställen på cykeln som man inte önskar. Det skulle ta extra tid att göra rent. 

Men, men... Vi ändrade dock simningen till sjön Sillen, då det skulle gå fortare att komma hem igen. 

När vi kom fram så började det att regna lite lätt och vi tog på oss våtdräkterna och gömde skorna under en väska. Ut i vattnet och nu ville vi känna hur det kändes att bara komma i vattnet och börja simma. Vi glömde tyvärr bort att ta med en flaska med varmvatten att hälla i ryggen men det får vi inte glömma på tävlingsdagen. Det var lite kallt när vattnet kom ned i korsryggen men snart simmade vi och det kändes riktigt bra. Jag provade ett par nya glasögon och de var grymma. Samma modell har jag haft mycket strul med förut men de här läckte inte in en endaste gång. 

Då vi inte hade flytbojar så höll vi oss ganska nära stranden och det blev ett antal vändor tills vi fått ihop våra 20 minuter. 

Sen upp på land och av med våtdräkterna. Upp till bilen barfota och så åkte vi även hemåt. Typ i badkläderna på filtar.

Nu vräkte det ned och jag vägrade att cykla ute. Det är en sak om det börjar regna under tiden men cyklar men att börja i hällregn vägrade jag. Det kändes så onödigt att stå i timmar efteråt och göra rent cyklarna. 

Ullis gick med på att köra i källaren tillsammans med mig men hon var nästan på gång att köra själv ute. Det ville jag förstås inte så jag hade förstås följt med henne så jag är glad att hon gav med sig. 

Jag drog ned i källaren direkt och det blev ett snabbt byte av hjulen och snart satt vi på hojarna och nu hade jag fått igång min klocka igen. Den dog i slutet av simningen då jag glömt bort att ladda den. 

Det blev en timmes rätt hård körning på Watopia. Vulkanrundan som är runt en halvmil lång och ibland tryckte jag på rätt hårt och benen svarade riktigt bra. 

Mot slutet så hör vi att Tanja kommit och hon kikade ned i våran pain cave. Felix var också klar för han skulle också med. Så jäkla roligt att han blivit sugen att motionera mera. 

Utomhus regnade det fortfarande så det blev en tunn vindjacka och sen på med skorna. Keps borde man ju haft men det hade jag inte tid att leta efter. Vi började lite lugnt och det kändes oförskämt bra. Första backen och jag kände mig inte alls så trött som jag borde. Jag låg längst fram och bara trippade på. När vi kommit en bit så vek vi hemåt då vi inte ville att Felix skulle springa för långt då hana inte sprungit på rätt länge. Det blev drygt fyra kilometer för honom och han såg fortfarande fräsch ut men det kan ju vara värre med leder och sånt. Ullis och jag skulle egentligen bara springa någon halvtimme men det kändes lätt så det blev en bit till. På en raka så ville jag testa lite högre tempo och nu togs jag ned på jorden lite grand. Det tog emot lite men det kändes ändå väldigt bra och jag kände absolut ingenting i benen. Efteråt vara jag löjligt pigg och fräsch men ju längre kvällen gick ju stelare blev jag. 

Vi gick sedan och handlade och vi handlade också en blomma till en bekant som akut fick åka in med hjärtproblem. Läskigt! 

Felix gick in och Ullis och jag gick bort med blomman och en liten ask med polkagrisgodis. 

Det blev lite trevligt snack och han kände sig riktigt bra nu men är förstås sjukskriven.

Lite mat hemma och jag blev allt stelare. 

På kvällen så lade jag in böcker i katalogen och Ullis tittade lite på teve. Vi försökte se höjdpunkterna från dagens spännande match mot USA och vi såg i alla fall de två sista straffarna. Vad sjukt! Det gick ju inte ens att se att bollen var över men samtidigt såg man inte att linjen vara bruten. Galet! 

Jag avslutade med att ligga lite på IR-madrassen och läste samtidigt boken jag håller på med. Det är inte den bästa och hade jag inte läst ett par böcker i följd nu så skulle risken vara att det blev ett uppehåll. Jag känner dock suget på att fortsätta läsa så det är lugnt. 

Tanja, Ullis, jag och Felix